Fakta om måsar och deras beteenden
Om Måsar
Måsfakta
Hotet mot måsarna
Under de senaste 30 åren har de måsarter vi möter gått från att vara livskraftiga till hotade. Exempelvis har gråtrut och havstrut minskat med alarmerande 60-70 procent. Även fiskmåsarnas antal har minskat stadigt. Miljöpåverkan, att deras boplatser försvinner och även jakt påverkar hotade arter negativt.
Korta fakta om måsar
- Måsar kan bli 20-50 år
- De är mycket intelligenta.
- De har samma partner hela livet.
- Måsar är oftast flyttfåglar och vissa flyger långa sträckor..
- Många människor världen över väntar varje år på “sin” mås som kommit till dem under lång tid.
Engagerade föräldrar
Måsfåglar är väldigt engagerade föräldrar som trotsar stora faror för sina små och gör det de kan för att skydda dem. Tyvärr tvingas de ofta maktlöst se sina ungar dödas. Många gånger är det våra klagomål som orsakar dessa jaktbrott – i kombination med okunskap hos s.k. skadedjursföretag, kommuner och andra fastighetsägare – men det är också vi som har möjlighet att förhindra den.
Måsungen på marken
När måsungarna hoppar ner på marken innan de är flygfärdiga, är det en del av deras naturliga utveckling. Des små vandrarna rör sig mitt i trafiken, med oss, medan deras föräldrar försöker skydda dem.
Till skillnad från oss människor har måsföräldrar begränsade möjligheter att ingripa när deras ungar hotas. De kan skrika eller göra skenattacker för att skrämma bort potentiella faror, men dessa ofarliga försvarstaktiker har inte stor effekt när hotet är människor.
Måsfakta
Förvånande fakta om måsar
Måsar är enormt intressanta och intelligenta fåglar. Vad många inte vet är att de blir gamla. Fiskmåsar upp till 20 år och trutar upp till 50 år. Fåglarna som kommer tillbaka år efter år är desamma och har ofta bott på ett flerbostadshus längre än många av människorna i huset.
Det finns ett femtiotal måsarter, inom familjen Laridae och släktet Larus. Fiskmåsen (larus canus) är en av dem.
En vanlig uppfattning är att det finns gott om måsar, men så är det inte. Antalet minskar, flera arter har minskat drastiskt (60-70 procent) de senaste decennierna. . De arter vi ser i städerna är rödlistade, med bestånd på nedgång, hotade eller på väg att bli det. Fiskmåsen är sårbar och gråtruten hotad. Silltruten är fridlyst.
Att måsfåglarna förlorar sina häckningsplatser är en stor del av orsaken till deras utsatta status.
De är monogama och de är engagerade och uppmärksamma föräldrar som delar på arbetet 50/50 inklusive vem som ruvar äggen.
Attackerar fiskmåsar människor?
Det är vanligt att människor pratar om hur måsar attackerar men menar de skenattacker som är vad fiskmåsföräldrar normalt gör för att skydda sina ungar. De flyger då ner mot människor huvuden men väjer och flyger över oss. Det beteendet är logiskt med tanke på att en fiskmås inte ens väger ett halvt kilo. En kollision med en människa kan få dödlig utgång för ett djur med så liten massa.
I extrema situationer, t.ex. när någon gör deras unge illa, eller ifråga om måsföräldrar som haft traumatiska upplevelser där människor skadat/dödat deras ungar, kan det hända att de förtvivlade föräldrarna riskerar sitt liv genom närkontakt med människor, för att försvara ungen. Det kan förklara varför de som yrkesmässigt dödat måsungar (personal på s.k. skadedjursföretag som inte korrekt tolkat regelverket) ibland har en uppfattning om att det är vanligt förekommande att måsföräldrar går till fysisk attack, medan de som rehabiliterar djur och hanterar måsungar t.ex. för att flytta dem, berättar om att de enbart utsätts för vaktbeteende och att det också är vanligt att föräldrarna inte reagerar mer än genom varningsskrianden (förmodligen eftersom de ser att ungen inte utsätts för våld).
Det är inte normalt beteende hos måsar att direkt panikslaget attackera människor som kommer i närheten av deras unge. De kommer att varna först och sedan göra skenattacker. Genom att människan backar och tar en omväg runt ungen så lugnar föräldrarna snabbt ner sig.
Studier visar att måsar känner igen människors ansikten, även efter mycket lång tid, och minns dem som orsakat dem trauma. Förklaringen till ilskan riktad mot dem som gjort deras ungar illa ligger inte i måsarnas natur utan snarare i det de utsatts för.