Den som läste Expressen i veckan (juli 2025) fick intrycket att måsar är livsfarliga bestar.
Sensationshets
Den 3 juli spreds sensationsreportage om hur människor i Skottland knappt vågar gå ut på grund av hotet från måsarna. I en studie av sällsynt omdömeslöshet och bristfällig källkritik skriver Expressen som startade drevet mot fåglarna, om hur det “bara är en tidsfråga innan någon dör”. Måsar i Skottland attackerar enligt uppgift äldre damer, äter husdjur och klöser tydligen med sina simfötter…
Materialet är hämtat från sensationspressen i Skottland och de hetsiga debatter som utspelat sig i skotska parlamentet. Några få högröstade parlamentsledamöter pressas hårt av sina väljare att driva frågan. Den debatten har dock mycket lite med fakta att göra vilket den som gör sin research kan konstatera. Tyvärr väljer Expressen/TT (som skrivit artikeln) att okritiskt och utförligt ge utrymme till vad som i själva verket nästan uteslutande är hörsägen.
Utvecklingen av skotsk skyddsjakt
I Skottland hade man fram till 2019 ett system för skyddsjakt liknande det vi har i Sverige. I Skottland hade dock direktivet till skillnad från här införlivats korrekt, men det tillämpades på ett sätt som stred mot det, genom att enskilda i praktiken hade stora möjligheter att själv bedöma om det fanns grund för att göra undantag från skyddet av fåglarna och förstöra bon/ägg, eller till och med döda ungar.
Skyddsjakt kopplad till minskning av måspopulationerna
Stora fågelskyddsorganisationer uppmärksammade hur måsarnas antal minskat kraftigt och larmade om risken med den omfattande skyddsjakten under fåglarnas känsliga häckningsperiod.
Omfattningen av skyddsjakten blev tydlig
Man ändrade lagstiftningen så att all skyddsjakt ifråga om måsar behövde ske genom ansökan till ansvarig myndighet (Nature Scotland). Ett par år senare stod det klart att det varje år i Skottland (som har 5,5 miljoner invånare) godkändes tiotusentals ingrepp i fåglars bon/ägg och tusentals ifråga om fåglarna själva.
En självklar effekt på de minskande måsbestånden
Ingen kunde hävda annat än att denna omfattande jakt innebar en uppenbar risk för måspopulationerna, som på kort tid halverats eller minskat ännu mer. .
Skärpning av regler och tillämpning
Beslutet togs att säkra tillämpningen av regelverket för att undvika att måsarna utrotades. Möjligheten till skyddsjakt p.g.a. allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske , vatten, togs bort. Nu kan skyddsjaktsansökan enbart godkännas om det handlar om en reell fara för människors hälsa och säkerhet, inte på grund av allmän störning eller obehag. Det här är korrekt utifrån hur fågeldirektivets undantagsmöjlighet hälsa och säkerhet ska tillämpas.
Höga krav ställs på att förebyggande åtgärder ska användas i första hand och att andra lämpliga åtgärder ska användas istället för skyddsjakt, om det finns sådana. Även detta är en helt korrekt tillämpning av fågeldirektivets undantagsmöjligheter.
Drastisk minskning av antalet ansökningar om skyddsjakt
Det har bara gått två år sedan skärpningen – självklart alldeles för kort tid för att viljan att ansöka om skyddsjakt skulle ha minskat pg.a. en utbredd uppgivenhet hos allmänheten- ändå har antalet ansökningar har minskat med hela 80 procent. Det handlar alltså om att ansökningarna minskat, inte som det missledande framställts i Expressens reportage att färre ansökningar skulle ha godkänts.
Förändringen motsäger bilden av att problemet skulle förvärrats. Sannolikt är det tvärtom medan ett fåtal platser har större problem och de missnöjda fått med sig några stridslystna förespråkare som högljutt driver sitt valfläsk i parlamentet.
Överdrifter och osanningar
I den uppmärksammade parlamentsdebatten påstods exempelvis att det nya ansökningsförfarandet drabbar enskilda som inte har råd att ansöka. Men förfarande är helt kostnadsfritt.
Likaså är resonemanget om att sårbara grupper utsätts för risk på grund av att myndigheterna vägrar agera ogrundat. I dag är det just ansökningar som berör sårbara grupper – t.ex. med måsar och människor på ett äldreboende – som godkänns. Dessa fall lämnas inte utan åtgärd vilket det vinklade svenska reportagen framställer det som.
Hur relevant är propagandan för svenska förhållanden?
I Skottland är större måsarter, trutar, mycket vanligare än fiskmåsar. Måsar är normalt är fredliga. Trutar kan bli fysiska om deras ungar hotas. Men självklart innebär de ingen livsfara för människor. Snubbla kan man göra p.g.a. en trottoarkant, ett plötsligt ljud eller en fågel som flyger ner mot en. Det innebär inte att sådana faktorer är livsfarliga.
I Sverige har trutarna blivit riktigt sällsynta (på flera håll i i praktiken utrotade). Här ser vi främst fiskmåsar, som också minskat kraftigt i antal. De kan göra skenanfall och flyga nära människor, när ungarna hotas. Men sällsynta fall av kollisioner brukar vara just det, en krock till följd av en en missbedömning från fågelns sida.
Den verkliga effekten av skyddsjakt
Att driva klappjakt på måsar är motsatsen till en lösningar av problematiken kring samexistens. Måsindivider som traumatiserats av kontakten med människor upprepade gånger kan komma att reagera med överdrivet försvarsbeteende, vilket skapar en ond cirkel av överreaktioner från mås och människa.
Hur är måsarna – egentligen?
På platser i Skottland där man under många år lämnat bon, ägg och måsar ifred kan människor gå mitt bland stora skaror häckande trutar, utan att fåglarna gör ansats til skyddsbeteende. Likaså berättar rehabiliterare som hanterat hundratals eller t.o.m. tusentals stressade, skadade måsar (många av dem ungar) om hur de sällan eller aldrig mött aggression.. Att personal på skadedjursföretag kan ha motsatt bild är fullt rimligt, för måsar är kloka, har känslor. Och gott minne.
Vad handlar då måsproblemet i Skottland om? Det handlar om hotade arter som drivs från sina naturliga miljöer in till städerna på grund av tillgången på mat och skyddade boplatser. Medan måsarnas antal kraftigt minskat i Skottland så har det ökat i en hel del städer, särskilt kuststäder.
Måsar minns
En orsak till att problem uppstår är att man på många ställen och i många fall gått hårt åt måsarna genom skyddsjakt, på samma sätt som sker i Sverige. Måsar lever länge (20-50 år) och är som sagt både intelligenta och har gott minne.
Många av måsarna som har ungar den här sommaren har tidigare fått sina bon /äggförstörda och kanske även sina ungar dödade. Hos en del individer leder det till aggressivt beteende mot människor. Beteendet kan dock minska när måsarna märker att ingen skadar deras ungar.
Störning är inte detsamma som risk
Måsar låter. Många av dem är utsvultna och letar desperat efter mat. En del försvarar sina ungar genom ett påträngande skyddsbeteende som kan upplevas som obehagligt. Självklart blir det krockar mellan fåglarna och oss människor. Men störningar är inte sådana risker som är grund för att jaga hotade djurarter.
En stor del av orsaken till de lösa påståenden om risker och fara driver den skotska debatten är att just risk för hälsa och säkerhet är enda möjligheten att få tillstånd till skyddsjakt på måsar. Av den anledningen lyfts påståenden om hälsorisker.
Men eftersom måsar förstås inte är en verklig fara för människor saknas fakta att underbygga påståendena med, vilket gör att måsmotståndarna använder hörsägen om gråtande barn och vrickade fotleder.
Lösningen på problemet
Den enda helt effektiva lösningen på alla motsättningar skulle vara att utrota måsarna. vilket inte bara vore högst oetiskt, utan också både olagligt och omöjligt.
Den väg som däremot är framkomlig är den som Skottland har valt:
- Att till skillnad från Sverige agera i enlighet med fågeldirektivet (som inte längre gäller där) för att måsarna inte ska utrotas.
- Att kraftfullt trycka på vikten av förebyggande åtgärder
- Att ge konkret, tydlig och användbar information till allmänheten om både regelverket och hur man ska göra ifråga om måsarna.
Här kan du läsa om infon som Nature Scotland ger om måshantering. Sådan info – om tillämpningen av regelverket har även Sverige, till följd av fågeldirektivet, skyldighet att säkra att allmänheten får, men det försummas fullständigt: https://www.nature.scot/doc/guidance-gull-management
I Skottland talar den kraftiga minskningen av antalet ansökningar om skyddsjakt långt tydligare om hur effektivt det nya förfaringssättet är, än vad den osakliga debatten i parlamentet gör.
Osaklig journalistik.
Ungefär lika vederhäftig som den skotska parlamentsdebatten är artikeln den 3 juli i Expressen. Den inleds så här: “Husdjur dödas, fotleder vrickas och barn gråter. Aggressiva måsar sätter skräck i Skottland. Efter en våg av våldsamma attacker växer kraven på att tygla fåglarna – innan det går så långt att en människa dödas”
Artikeln fortsätter sedan med att redogöra för situationen genom hörsägen. “Måsmotståndarnas” ord får stå oemotsagda. Varken landets jordbruksminister eller de politiker som manar till balans och regelföljsamhet, citeras. En restaurangägare som höjt sina priser ges stort utrymme att utförligt beskriva barns gråt och äldre kvinnors vrickade fotleder.. Den lilla mängd fakta som ges framställs på ett missvisande sätt, som ifråga om minskningen av antalet ansökningar om skyddsjaktslicens. Men det är inte mycket som förvånar i en artikel där det påstås att fåglar med simfötter klöst någon blodig.
Är Skottland verkligen drabbat av måspanik?
Efter Expressens reportage har vi på vingslaget.nu talat om måsfrågan med en skotsk biolog specialiserad på vilda djur, med skotska naturvårdsverket och med skotska företag som sysslar med s.k. skadedjurskontroll. Ingenstans finner vi något stöd för den bild som svensk media målar upp. Lokala problem finns men skottarna är inte rädda för att gå ut, inga husdjur har dödats och det har inte varit någon “serie av våldsamma attacker”.
Varför klandrar vi media?
Vi har fått någon fråga om varför vi kritiserar svensk media som väl enbart är budbärare i detta. Vi gör det eftersom reportaget (från TT) i Expressen är ett exempel på ansvarslös journalistik som ger ett missledande intryck av att handla om en faktisk situation i ett land, när det egentligen är en redogörelse för ena sidans argument i en marginell och högst polariserad debatt. Sådan journalistik är inte bara oetisk utan direkt farlig.
Okunskap och rädsla dödar
Media är inte budbärare utan en reell maktfaktor som enkelt kan förvränga människors bild av verkligheten. Den förvrängda bilden kan sedan läggas till grund för lagstiftning som kostar hundratusentals liv. Ett tragiskt exempel på det är hur media på 90-talet myntade begreppet “mördarhundar” och drev en rädsla som ledde till grundlös och dödlig lagstiftning som än i dag tar livet av djur helt i onödan.
Måsarna är redan hotade och behandlas i Sverige redan på ett sätt som uppenbart bryter mot både svensk lagstiftning och gemenskapsrätten. Svensk media borde fokusera på det, inte att sprida farlig okunskap och rädsla.
Hopp om framtiden, om den nya hanteringen ges tid
Det har enbart gått två år sedan tillämpningen av regelverket skärptes i Skottland. Det första året minskade antalet ansökningar kraftigt. I år är de nere på 80 procent av vad de var innan förändringen.
De nya reglerna har redan effekt och om de får mer tid så kommer de förebyggande åtgärder att få fullt genomslag samtidigt som måsarna i städerna förhoppningsvis får en mindre negativ erfarenhet av människor.
Om människor samtidigt börjar agera på ett sätt som utgår från att även andra arter får lov att finnas och i sitt beteende utgår från kunskap om fåglarna och deras beteende, med rimliga hänsyns- och skyddsåtgärder, kan utopin om fredlig samexistens kanske bli verklighet.
Kreativitet och nya lösningar behövs, exempelvis för att hålla måsar borta från uteserveringar. En sådan lösning som fungerar är att ha vajrar några meter upp och med max en meters mellanrum.
Sabotage kan förstöra för måsar och människor
En positiv utveckling förutsätter att inte de verkliga gaphalsarna – i skotska parlamentet – lyckas med det de föresatt sig – att åter ändra på tillämpningen av regelverket. Om resultatet av höstens planerade “gull”-träff blir att det nya regelverket rivs upp börjar den onda cirkeln om. Problemen cementeras. Det vore mycket olyckligt.