Skip to content

Måsungar får inte dödas!

Vi tar upp kampen för måsarna

Måsfåglar är rödlistade, skyddade enligt EU:s fågeldirektiv, fridlysta liksom alla fåglar och under häckningen får de inte jagas – ändå dödas deras ungar systematiskt genom en felaktig tillämpning av skyddsjaktsreglerna. Fastighetsägare anlitar s.k. skadekontollföretag som flyttar eller dödar måsungar – i strid med lagstiftningen.
Vårt mål är att få slut på det.

Vi hör dem när de bildar par, skaffar småttingar, kommer ihop sig och försöker överleva – för de, liksom vi människor, håller låda om allt det där.

Måsarna. En personlig, högljudd och tålig del av vår stad.

De bygger bo. Väntar. Kämpar för sin lilla familj.

Ett klagomål. Ett beslut. Ett liv släcks. Månaders slit och kamp tillintetgjorda.

Varje år blir måsarna färre.

Innan vingarna bär… Visa hänsyn, välj samexistens.

Aktuellt

2025-06-03

Sensationsreportage sprider förvrängd bild av måsarna

Den som läste Expressen häromveckan fick intrycket att måsar är livsfarliga bestar.

Sensationshets

Den 3 juli spreds sensationsreportage om hur “människor i Skottland knappt vågar gå ut på grund av hotet från måsarna”. I en studie av sällsynt omdömeslöshet och bristfällig källkritik skriver Expressen som startade drevet mot fåglarna, om hur det “bara är en tidsfråga innan någon dör”. Måsar i Skottland attackerar enligt uppgift äldre damer, äter husdjur och klöser tydligen med sina simfötter…

Utifrån att 3 personer i en liten kustby med 10 000 invånare haft någon form av negativ interaktion med måsar, försöker den här politikern göra sig själv mer relevant genom att måla upp en bild av hur hela samhället, ja hela Skottland, skräckslaget hukar för måsarna. Och svensk media går hans ärenden och sprider det som i Skottland kallas hans “click bait politics”.

Människor i Skottland känner inte igen den absurda bild som målats upp av Expressen/TT m.fl. Vi har talat med ett företag som sedan mer än ett decennium arbetar med “human skadedjurskontroll”. De har kontaktat Douglas Ross för ett faktabaserat samtal om hans påstående. Han har inte svarat dem….

Måsen Gregory Pecks pappa räddades av en man som Gregory än idag ofta hälsar på (Bild Clive Gardner, Cornwell).
Fortsätt läsa artikeln (klicka här)

Utvecklingen av skotsk skyddsjakt

I Skottland hade man fram till 2019 ett system för skyddsjakt liknande det vi har i Sverige. I Skottland hade dock fågeldirektivet, till skillnad från i Sverige, införlivats korrekt i lagstiftningen, men det tillämpades felaktigt genom att enskilda i praktiken under en s.k. “general license” själv fick bedöma om det fanns grund för att göra undantag från skyddet av fåglarna och förstöra bon/ägg.

Skyddsjakt kopplad till minskning av måspopulationerna

Stora fågelskyddsorganisationer uppmärksammade hur måsarnas antal minskat kraftigt och larmade om risken med den omfattande skyddsjakten under fåglarnas känsliga häckningsperiod.

Omfattningen av skyddsjakten blev tydlig

Man ändrade lagstiftningen så att all skyddsjakt ifråga om måsar behövde ske genom ansökan till ansvarig myndighet (Nature Scotland). Ett par år senare stod det klart att det varje år i Skottland (som har 5,5 miljoner invånare) godkändes tiotusentals ingrepp i fåglars bon/ägg och tusentals ifråga om fåglarna själva. Mellan 2021 och 2024 hade 78 000 fågelägg från rödlistade fågelarter förstörts.

En självklar effekt på de minskande måsbestånden

Ingen kunde påstå annat än att denna omfattande jakt innebar en uppenbar risk för måspopulationerna, som på kort tid halverats eller minskat ännu mer. .

Skärpning av regler och tillämpning

Beslutet togs att säkra tillämpningen av regelverket för att undvika att måsarna utrotades. Möjligheten till skyddsjakt p.g.a. allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske , vatten, togs bort. Nu kan skyddsjaktsansökan enbart godkännas om det handlar om en reell fara för människors hälsa och säkerhet, inte på grund av allmän störning eller obehag. Det här är korrekt utifrån hur fågeldirektivets undantagsmöjlighet hälsa och säkerhet ska tillämpas.

Höga krav ställs på att förebyggande åtgärder ska användas i första hand och att andra lämpliga åtgärder ska användas istället för skyddsjakt, om det finns sådana. Även detta är en helt korrekt tillämpning av fågeldirektivets undantagsmöjligheter.

Drastisk minskning av antalet ansökningar om skyddsjakt

Det har bara gått två år sedan skärpningen – självklart alldeles för kort tid för att viljan att ansöka om skyddsjakt skulle ha minskat pg.a. en utbredd uppgivenhet hos allmänheten- ändå har antalet ansökningar har minskat med hela 80 procent. Det handlar alltså om att ansökningarna minskat, inte som det missledande framställts i Expressens reportage att färre ansökningar skulle ha godkänts.

Förändringen motsäger bilden av att problemet skulle förvärrats. Sannolikt är det tvärtom medan ett fåtal platser har större problem och de missnöjda fått med sig några stridslystna förespråkare som högljutt driver sitt valfläsk i parlamentet.

Överdrifter och osanningar

I den uppmärksammade parlamentsdebatten påstods exempelvis att det nya ansökningsförfarandet drabbar enskilda som inte har råd att ansöka. Men förfarande är helt kostnadsfritt.

Likaså är resonemanget om att sårbara grupper utsätts för risk på grund av att myndigheterna vägrar agera ogrundat. I dag är det just ansökningar som berör sårbara grupper – t.ex. med måsar och människor på ett äldreboende – som godkänns. Dessa fall lämnas inte utan åtgärd vilket det vinklade svenska reportagen framställer det som.

Vad gäller måsarnas påstådda farlighet är det naturligtvis ett löjeväckande påstående. Måsar väger mellan 400 gram och ett drygt kilo. De är dessutom normalt fredliga och undviker kontakt med människor. Ett fåtal blir bra på att snatta mat från människor och en del gör skenattacker när deras ungar hotas. Människor i Skottland lever självklart inte i skräck för måsar.

Hur relevant är propagandan för svenska förhållanden?

I Skottland är större måsarter, trutar, mycket vanligare än fiskmåsar. Måsar är normalt är fredliga. Trutar kan bli fysiska om deras ungar hotas. Men självklart innebär de ingen livsfara för människor. Snubbla kan man göra p.g.a. en trottoarkant, ett plötsligt ljud eller en fågel som flyger ner mot en. Det innebär inte att sådana faktorer är livsfarliga.

I Sverige har trutarna blivit riktigt sällsynta (på flera håll i i praktiken utrotade). Här ser vi främst fiskmåsar, som också minskat kraftigt i antal. De kan göra skenanfall och flyga nära människor, när ungarna hotas. Men sällsynta fall av kollisioner brukar vara just det, en krock till följd av en en missbedömning från fågelns sida.

Den verkliga effekten av skyddsjakt

Att driva klappjakt på måsar är motsatsen till en lösningar av problematiken kring samexistens. Måsindivider som traumatiserats av kontakten med människor upprepade gånger kan komma att reagera med överdrivet försvarsbeteende, vilket skapar en ond cirkel av överreaktioner från mås och människa.

Hur är måsarna – egentligen?

På platser i Skottland där man under många år lämnat bon, ägg och måsar ifred kan människor gå mitt bland stora skaror häckande trutar, utan att fåglarna gör ansats til skyddsbeteende. Likaså berättar rehabiliterare som hanterat hundratals eller t.o.m. tusentals stressade, skadade måsar (många av dem ungar) om hur de sällan eller aldrig mött aggression.. Att personal på skadekontrollföretag (som anlitas för att utföra skyddsjakt) kan ha motsatt bild är fullt rimligt, för måsar är kloka, har känslor. Och gott minne.

Kevin Newell i skotska Glasgow har i 12 år arbetat med human skadedjurskontroll. Hans företag löser problem med djur utan att djuren kommer till skada. Det innebär att inga fågelungar eller vuxna fåglar dödas och ägg inte förstörts. Hittills har Kevin hanterat mer än 8000 ärenden.

Hos en kund testar han sedan flera år olika metoder för att avskräcka måsar från att bygga bon på fastigheten (ett mycket stort tak där det förekommer att hundratals måsar vistas). Kevin berättar att han under alla dessa ärenden och i kontakt med bokstavligen hundratals måsar (trutar) på samma gång, aldrig blivit attackerad. Detta trots att hans aktiviteter stör dem.

Vad handlar måsproblemet i Skottland om? Det handlar om hotade arter som drivs från sina naturliga miljöer in till städerna på grund av matbrist i deras naturliga områden och tillgången på mat och skyddade boplatser i städerna. Medan måsarnas antal kraftigt minskat i Skottland så har de ökat i en del städer, särskilt kuststäder.

Måsar minns

En orsak till att problem uppstår är att man på många ställen och i många fall gått hårt åt måsarna genom skyddsjakt, på samma sätt som sker i Sverige. Måsar lever länge (20-50 år) och är som sagt mycket intelligenta och har gott minne.

Många av måsarna som har ungar den här sommaren har tidigare fått sina bon /äggförstörda och kanske även sina ungar dödade. Hos en del individer leder det till aggressivt beteende mot människor. Beteendet kan dock minska när måsarna märker att ingen skadar deras ungar.

Störning är inte detsamma som risk

Måsar låter. Många av dem är utsvultna och letar desperat efter mat. En del försvarar sina ungar genom ett påträngande skyddsbeteende som kan upplevas som obehagligt. Självklart blir det krockar mellan fåglarna och oss människor. Men störningar är inte sådana risker som är grund för att jaga hotade djurarter.

En stor del av orsaken till de lösa påståenden om risker och fara driver den skotska debatten är att just risk för hälsa och säkerhet är enda möjligheten att få tillstånd till skyddsjakt på måsar. Av den anledningen lyfts påståenden om hälsorisker.

Men eftersom måsar förstås inte är en verklig fara för människor saknas fakta att underbygga påståendena med, vilket gör att måsmotståndarna använder hörsägen om gråtande barn och vrickade fotleder.

Lösningen på problemet

Den enda helt effektiva lösningen på alla motsättningar skulle vara att utrota måsarna. vilket inte bara vore högst oetiskt, utan också både olagligt och omöjligt.

Den väg som däremot är framkomlig är den som Skottland har valt:

  • Att till skillnad från Sverige agera i enlighet med fågeldirektivet (som inte längre gäller där) för att måsarna inte ska utrotas.
  • Att kraftfullt trycka på vikten av förebyggande åtgärder
  • Att ge konkret, tydlig och användbar information till allmänheten om både regelverket och hur man ska göra ifråga om måsarna.

Här kan du läsa om infon som Nature Scotland ger om måshantering. https://www.nature.scot/doc/guidance-gull-management

Sådan tydlig info om tillämpningen av regelverket borde även svenska myndigheter se till att allmänheten hade tillgång till, Det är en förutsättning för att fågeldirektivet ska följas. Istället ger Naturvårdsverket tunn och ifråga om fåglar direkt missledande information här: https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/jakt-och-vilt/skyddsjakt/

Den kraftiga minskningen av antalet ansökningar om skyddsjakt vittnar tydligt om hur effektivt det skotska förfaringssättet är.

Osaklig journalistik.

Ungefär lika vederhäftig som den skotska parlamentsdebatten är artikeln den 3 juli i Expressen. Den inleds så här: “Husdjur dödas, fotleder vrickas och barn gråter. Aggressiva måsar sätter skräck i Skottland. Efter en våg av våldsamma attacker växer kraven på att tygla fåglarna – innan det går så långt att en människa dödas”

Artikeln fortsätter sedan med att redogöra för situationen genom hörsägen. “Måsmotståndarnas” ord får stå oemotsagda. Varken landets jordbruksminister eller de politiker som manar till balans och regelföljsamhet, citeras. En restaurangägare som höjt sina priser ges stort utrymme att utförligt beskriva barns gråt och äldre kvinnors vrickade fotleder.. Den lilla mängd fakta som ges framställs på ett missvisande sätt, kanske inte alltför förvånande i en artikel där det påstås att fåglar med simfötter klöst någon blodig.

Är Skottland verkligen drabbat av måspanik?

Efter Expressens reportage har vi på vingslaget.nu talat om måsfrågan med en skotsk biolog specialiserad på vilda djur, med skotska naturvårdsverket och med skotska företag som sysslar med s.k. skadedjurskontroll. Ingenstans finner vi något stöd för den bild som svensk media målar upp. Lokala problem finns men skottarna är inte rädda för att gå ut, inga husdjur har dödats och det har inte varit någon “serie av våldsamma attacker”.

Varför klandrar vi media?

Vi har fått någon fråga om varför vi kritiserar svensk media som väl enbart är budbärare i detta. Vi gör det eftersom reportaget (från TT) i Expressen är ett exempel på ansvarslös journalistik som ger ett missledande intryck av att handla om en faktisk situation i ett land, när det egentligen är en redogörelse för ena sidans argument i en marginell och högst polariserad debatt. Sådan journalistik är inte bara oetisk utan direkt farlig.

Okunskap och rädsla dödar

Media är inte budbärare utan en reell maktfaktor som enkelt kan förvränga människors bild av verkligheten. Den förvrängda bilden kan sedan läggas till grund för lagstiftning som kostar hundratusentals liv. Ett tragiskt exempel på det är hur media på 90-talet myntade begreppet “mördarhundar” och drev en rädsla som ledde till grundlös och dödlig lagstiftning som än i dag tar livet av djur helt i onödan.

Måsarna är redan hotade och behandlas i Sverige redan på ett sätt som uppenbart bryter mot både svensk lagstiftning och gemenskapsrätten. Svensk media borde fokusera på det, inte att sprida farlig okunskap och rädsla.

Hopp om framtiden, om den nya hanteringen ges tid

Det har enbart gått två år sedan tillämpningen av regelverket skärptes i Skottland. Det första året minskade antalet ansökningar kraftigt. I år är de nere på 80 procent av vad de var innan förändringen.

De nya reglerna har redan effekt och om de får mer tid så kommer de förebyggande åtgärder att få fullt genomslag samtidigt som måsarna i städerna förhoppningsvis får en mindre negativ erfarenhet av människor.

Om människor samtidigt börjar agera på ett sätt som utgår från att även andra arter får lov att finnas, och i sitt beteende utgår från kunskap om fåglarna och deras beteende, med rimliga hänsyns- och skyddsåtgärder, kan utopin om fredlig samexistens kanske bli verklighet.

Kreativitet och nya lösningar behövs, exempelvis för att hålla måsar borta från uteserveringar. En sådan lösning som verkar fungera riktigt bra är att ha vajrar några meter upp och med max en meters mellanrum.

Sabotage kan förstöra för måsar och människor

En positiv utveckling förutsätter att inte de verkliga gaphalsarna – i skotska parlamentet – lyckas med det de föresatt sig – att åter ändra på tillämpningen av regelverket. Om resultatet av höstens planerade “måsträff” blir att det nya regelverket rivs upp börjar den onda cirkeln om. Problemen cementeras. Det vore mycket olyckligt.

Samexistens

Vad kan jag göra för måsarna?

När måsarna häckar, 1/3 resp. 1/4 – 31/7, får de varken störas eller dödas. Att överskrida det smala utrymmet för s.k. skyddsjakt kan leda till jaktbrott. Det är normalt olagligt att döda måsungar/ andra fågelungar.

Måsarna kan inte försvara sig. De försöker när deras ungar hotas men är maktlösa mot människor (en fiskmås väger runt 400 gram). Du kan agera för att hjälpa måsarna.

Gör så här:

  • Okunskapen är utbredd, det ser vi exempel på både hos en del kommuner, åtskilliga fastighetsägare och flera av de s.k. skadekontrollföretagen. Även journalister, som borde veta bättre, väljer ofta sensationsreportage istället för att göra sin research. Därför är det viktigt att sprida kunskap och information om måsar och problematiken kring dem. Dela den här sidan och ta diskussionen när du hör människor måla upp måsar som farliga skadedjur.
  • Polisanmäl dem som väljer att döda måsungar för att de upplevs som störande. Det förfarandet är olagligt och det krävs rättsliga avgöranden för att få slut på det.
  • Använd humana, förebyggande åtgärder på platser där det inte är lämpligt att måsar ska vara. Dessa åtgärder ska vidtas i god tid innan fåglarna byggt bo, inte när det redan skett.
  • Visa hänsyn. Måsar gör normalt enbart skenattacker och de gör det för att försvara sina ungar vilket varje förälder nog kan relatera till. Genom att välja en annan väg än att gå nära måsungarna undviker du att stressa föräldrarna. Det handlar om en kort tid som ungarna är små. Ha tålamod den tiden.
Mer om samexistens
Lag & Rätt

Skyddsjakt – vad gäller

Ett vanligt missförstånd är att regelverket kring fågelungar och skyddsjakt är en gråzon och att det finns stora möjligheter att döda måsungar. Det stämmer inte.

  • När ett fågelbo byggts i hus/gård och det innebär risk för allvarlig skada samt inte finns annan lösning så får fågelungar flyttas – men inte dödas. Detta får göras av enskild i ett bostadshus eller på en gård.
  • Det finns inget lagstöd för att enskilda (privatperson/organisation, på egen hand eller via skadekontrollföretag) får döda fågelungar på grund av skada på egendom (t.ex. produkter i en fabrik).
  • Skyddsjakt på enskilds initiativ förutsätter att egendomsskadan gäller yrkesmässig odling eller att en fågel är i en anläggning (t.ex. livsmedelsanläggning) och där orsakar skada (på gröda, boskap, fiske, vatten, skog) eller reell hälsorisk (t.ex. spillning på livsmedel) – och ingen annan lösning finns (det sistnämnda kravet gäller för all skyddsjakt).
  • När det gäller bostadshus har enskilda aktörer inte rätt att bedriva skyddsjakt på fåglar annat än genom att flytta fågelungar i nödfall. En anläggning i jaktlagstiftningens mening är t.ex. lokal för livsmedelstillverkning, ladugård, handelsträdgård, hönsgård – absolut inte bostadshus.
  • Om fåglar orsakar skador på annan egendom än den som räknas upp ovan, eller en risk för hälsa/säkerhet (“olägenhet”) på annan plats än i en anläggning/yrkesmässig odling är det enda får göra att flytta fågelungar – och då bara om faran/risken är allvarlig
  • Länsstyrelsen ska neka ansökan om skyddsjakt på fågel, om risken gäller annan egendom. Myndigheten är skyldig att tolka svenska regler i enighet med den tvingande gemenskapsrätten som inte tillåter skada på annan egendom som grund för skyddsjakt.
Mås med sina 3 ungar. Måsföräldern håller något som ser ut som en larv, troligen för att mata sina ungar.
  • När länsstyrelsen får ansökan om skyddsjakt på fåglar som anses orsaka risk för hälsa och säkerhet vid ett bostadshus, behöver myndigheten säkra att det handlar om en reell risk i det specifika fallet – inte skenanfall, ljud/spillning av normalgraden eller vad människor tror att fåglarna kan göra. Även vid en reell risk får fågelungar inte dödas om de istället kan flyttas.
  • I övrigt gäller att myndighet enbart får besluta om skyddsjakt vid: risk för allvarlig skada på viss typ av egendom (gröda/skog/boskap/fiske/vatten); reell risk för hälsa/säkerhet; risk för flygsäkerhet; risk för flora och fauna – när annan lösning saknas.
  • Att det inte ska finnas annan lämplig lösning är ett grundläggande och absolut villkor för all skyddsjakt på fåglar. Det är myndigheternas ansvar att se till att det är så regelverket tillämpas.
  • Eftersom måsungar normalt kan flyttas istället för att dödas finns det annan lämplig lösning och skyddsjakt får inte ske. Att döda dem i ett sådant fall är jaktbrott. Både jakträttsinnehavaren och den som utför jakten bär ansvar.

Lag & rätt

Det är jaktbrott att döda måsungar!

Just nu skrivs det mycket om måsar och en hel del desinformation sprids.  Bland annat handlar det om felaktig info om att regelverket skulle vara oklart när det gäller rätten att döda måsungar. 

Men rättsläget är inte oklart på den punkten. Ifråga om måsungar som upplevs orsaka störning i bostadsfastigheter är det tvärtom klart och tydligt vad som gäller.

Måsungar får om det finns en allvarlig risk eller skada, flyttas, om det inte finns annan lämplig lösning och det gäller ett fågelbo vid ett hus/gård.

Ordet “avlägsnas” i bestämmelsen (punkt 16, bilaga 4, jaktförordningen) ändrades för några år sedan,. just för att tydliggöra att det är flytt som får göras och att fågelungar i denna situation inte får dödas (detta eftersom Naturvårdsverket insett att det fanns ett utbrett missförstånd och flera aktörer trodde att fågelungar i denna situation får dödas.

Gäller det inte ett bostadshus så är det bara när en fågel är i en anläggning (t.ex. livsmedelstillverkning, medicinsk anläggning) eller i en yrkesmässig odling som enskild får utöva skyddsjakt på eget initiativ (d.v.s. utan att först ansöka till länsstyrelsen). Mot bakgrund av gemenskapsrättens strikta begränsningar ifråga om undantag från skyddet av fåglar under häckningstid, är det uppenbart att bostadshus inte ryms inom “anläggning” i jaktlagstiftningens betydelse.  Den bestämmelse som är tillämplig i bostadshus är ovan nämnda punkt 16.

Fågeldirektivet

Fågeldirektivet som införlivas i svensk rätt genom bl.a. jaktlagstiftningen, har strikta skyddsregler och ett mycket begränsat utrymme för undantag.

Den begränsade undantagsmöjligheten i jaktförordningen, bilaga 4, p. 2, 2 st. p. 1 och 2, ifråga om anläggning/odling finns för att enskilda i allvarliga undantagsfall ska kunna agera snabbt. Det är ett mycket snävt undantag, tillämpligt enbart för den specifika situation som beskrivs.

Anläggningar är som framgår på åtskilliga ställen i t.ex. jaktförordningens fjärde bilaga, olika typer av särskilt känsliga verksamheter där risken är hög för en situation där grunderna för undantag som finns i artikel 9 i fågeldirektivet (2009/147/EG) är uppfyllda, dvs risk för hälsa/säkerhet och allvarlig skada på egendomsslagen skog, boskap, vatten, gröda och fiske. 

Exempel på anläggningar i den bemärkelsen är t.ex (hämtat från bilaga 4 i jaktförordningen): “trädgård eller annan anläggning för yrkesmässig bär- eller fruktodling; inom område för viltuppfödning, hönsgård eller liknande anläggning; i ladugårdar, livsmedelslager eller andra motsvarande; handelsträdgård, anläggning för yrkesmässig fruktodling eller plantskola om anläggningen är inhägnad med stängsel, djurhägn”

Det finns alltså en allmän möjlighet att flytta fågelungar i nödfall (vid allvarlig risk) om ingen annan lösning finns och en mycket begränsad möjlighet till skyddsjakt på fåglar i ett par andra specifika situationer (i anläggning och yrkesmässig odling). 

Även i det sistnämnda fallet gäller proportionalitetsprincipen som är en utgångspunkt för all skyddsjakt och andra undantag från skyddet av fåglarna. Ingreppet (skyddsjakten) måste stå i proportion till riske/skada och krävas för att motverka detta. Finns möjlighet att lösa situationen utan att döda fåglar (exempelvis genom att ta ut en fågelunge från en anläggning) ska det alltså göras istället. 

Måspopulationerna minskar vilket i sig är en presumption för att skyddsjakt inte ska ske eftersom det riskerar att påverka populationens status negativt.

Ingen rätt att döda fågelungar

Sammanfattningsvis finns det överhuvudtaget ingen rätt att döda fågelungar i bostadsfastigheter, och i regel inte heller i anläggningar eller odling (såvida problemet kan lösas på annat sätt).

Det krävs rättsliga avgöranden för att både enskilda och myndigheter ska bli fullt medvetna om rättsläget och ändra sitt agerande.

Ser du någon som bedriver skyddsjakt genom att fånga in fågelungar så ifrågasätt detta och informera om att ungarna inte får dödas utan enbart flyttas (i nödfall). Om de tar ungarna med sig eller dödar dem, dokumentera och polisanmäl agerandet som jaktbrott.

Både jakträttsinnehavaren (i regel fastighetsägaren) och den som utför jakten (ofta s.k. skadekontrollföretag) bär ansvar för jaktbrott.

Mer om lag & rätt
Samexistens

Vad gör jag om jag hittar en måsunge

Under sommaren är det vanligt att djurvänner ser en måsunge irra omkring och kontaktar djurskyddsorganisationer, för att hjälpa den övergivna ungen. Men det är sällan som måsungar faktiskt är övergivna.

Om de bor på tak där det inte finns ordentligt skydd från vädret, händer det att de hoppar ner ganska tidigt- De kan också blåsa eller trilla ner. Sedan springer de omkring på marken, vilket förstås kan vara en fara för dem i olämplig områden. Föräldrarna matar ungen mellan 3-6 gånger per dag.

Vi uppmuntrar i regel inte människor att mata måsar i närheten av bostadsområden, eftersom det riskerar att leda till klagomål på måsarna och en risk för skyddsjakt (en hel del av den skyddsjakt som sker i Sverige saknar lagstöd, men för fåglarna som drabbas ändrar det ju ingenting att skyddsjakten var otillåten).

För måsungen kan det dock göra stor skillnad om föräldrarna behöver bege sig iväg långt och vara borta hela dagarna för att finna föda. Ungen är då utlämnad till diverse faror, bl.a. andra fåglar, utan de vakande föräldrarna.

Vi hör från flera måsrehabiliterare i England som vi har kontakt med, att många måsar är väldigt utsvultna. Föräldrarna har svårt att finna mat och svälter sig för att kunna mata sina ungar, som också blir lidande när det är ont om mat.

Om möjlighet finns att stödmata föräldrarna på ett sätt som inte skapar olägenhet eller gör dem till måltavla för missnöjda människor, kan detta alltså vara till hjälp för både måsungarna och föräldrarna.

Undvik att ta måsungar som kan ha föräldrar. Ungarna är i regel inte övergivna. Det förekommer dock att s.k. skadekontrollföretag flyttar måsungar på ett ansvarslöst sätt som gör att föräldrarna inte ser var ungen tar vägen. I sådana fall kan måsungar påträffas utan föräldrar som tar hand om dem.

Om en måsunge finns på ett ställe där ungen är i överhängande, stor fara kan ungen varsamt flyttas till en säkrare plats (med stöd av undantagsreglerna i fågeldirektivet). Bär då ungen högt så föräldrarna kan se och följa med.

När en måsunge är skadad behöver ungen få hjälp. Kontakta en rehabiliterare om detta. Vill de inte hjälpa ungen så understryk att måsarterna är hotade och att varje unge är viktig för artens överlevnad.

Mer om samexistens

Lag & Rätt

Får man flytta måsungar?

Det framgår tydligt av svenska regler och också av EU-domstolens praxis att fågelbon eller ungar får flyttas endast i fall där det finns risk för allvarlig skada. Det ska handla om riskerna som räknas upp i fågeldirektivet d.v.s. risk för hälsa/säkerhet, allvarlig skada på gröda, boskap, skog, fiske eller vatten, och att det inte finns annan lösning..

OBS! Det krävs en faktisk, påtaglig och styrkt risk som gäller det aktuella fallet. Hypotetiska resonemang om att måsungar vid en fastighet skulle kunna leda till att föräldrarna försvarar och att det skulle kunna leda till en skada är inte tillräckligt för att motivera flytt.

Samexistens

Hur flyttar jag en måsunge?

Flytta ungarna genom att bära dem högt över huvudet i en öppen låda, så föräldrarna ser. De följer med långa avstånd.

Om föräldrarna inte fortsätter ta hand om ungen (ovanligt och de måste ges tid innan det kan konstateras) kan avlivning ev. ske med stöd av jaktförordningen 40c. Det är dock oetiskt, onödigt (och därmed tveksamt rättsligt) eftersom det finns viltrehabiliterare och därmed en annan lämplig lösning. Kontakta i första hand en sådan.

Se nedan för en steg-för-steg-lista!

OBS! Att en måsunge syns ensam på marken betyder inte att ungen är övergiven. Många måsungar hoppar ner på marken tidigt. Föräldrarna matar dem där några gånger om dagen. Ta inte ungen från dess föräldrar.

Samexistens

Så här flyttar du måsungar – steg för steg

Här följer Djurens Ös tips för hur måsungar kan flyttas när det är nödvändigt att göra, d.v.s. när det är nödvändigt pga risk för allvarlig skada eller olägenhet.

  • Innan du flyttar måsungarna är det viktigt att du kollar platsen noggrant. Välj gärna en plats med buskage eller där ungarna på annat sätt kan gömma sig. Ett passande tak eller stor takterass där det finns någon form av skydd är perfekt (bäst är om det finns en kant runtom så ungen inte kan hoppa ner på marken igen, t.ex. en takterass)
  • Ta på dig tunna plasthandskar så skyddar du måsungarnas dun (det är dock en myt att föräldrarna inte skulle ta hand om ungarna om en människa tagit i dem). Ungarna brukar vara lätta att fånga. Men om de är snabba och springer undan är ett knep att fösa in dem i ett hörn och sedan lugnt och försiktigt fånga in dem och placera dem i lådan. Var uppmärksam så du inte skrämmer ut ungen på vägen.
  • Ta ungarna i en öppen låda med en rejäl kant så att de inte kan ramla ur. Lägg gärna hushållspapper i botten så de inte halkar omkring (inte nödvändigt).
  • Håll upp lådan under hela flytten så att föräldrarna ser och hör sina ungar. Kolla att föräldrarna flyger med när ungarna flyttas. Var noga med att vänta in föräldrarna och stanna upp ifall de inte hänger med. Låt då ungarna ropa på sina föräldrar. När de är ifatt kan du fortsätta transporten.
  • Sätt ut ungarna på den plats du valt ut och lämna dem ifred så att föräldrarna nu kan flyga ner till sina ungar och bekanta sig med platsen.
  • Är det många ungar som ska flyttas samtidigt från flera måsfamiljer så kommer föräldrarna att hitta sin unge/sina ungar även om de blandas.
Mer om samexistens
samexistens

Så här flyttar du måsungar

Här följer Djurens Ös tips för hur måsungar kan flyttas när det är nödvändigt att göra, d.v.s. när det är nödvändigt pga risk för allvarlig skada eller olägenhet.

  • Innan du flyttar måsungarna är det viktigt att du kollar platsen noggrant. Välj gärna en plats med buskage eller där ungarna på annat sätt kan gömma sig. Ett passande tak eller stor takterass där det finns någon form av skydd är perfekt (bäst är om det finns en kant runtom så ungen inte kan hoppa ner på marken igen, t.ex. en takterass)
  • Ta på dig tunna plasthandskar så skyddar du måsungarnas dun (det är dock en myt att föräldrarna inte skulle ta hand om ungarna om en människa tagit i dem). Ungarna brukar vara lätta att fånga. Men om de är snabba och springer undan är ett knep att fösa in dem i ett hörn och sedan lugnt och försiktigt fånga in dem och placera dem i lådan. Var uppmärksam så du inte skrämmer ut ungen på vägen.
  • Ta ungarna i en öppen låda med en rejäl kant så att de inte kan ramla ur. Lägg gärna hushållspapper i botten så de inte halkar omkring (inte nödvändigt).
  • Håll upp lådan under hela flytten så att föräldrarna ser och hör sina ungar. Kolla att föräldrarna flyger med när ungarna flyttas. Var noga med att vänta in föräldrarna och stanna upp ifall de inte hänger med. Låt då ungarna ropa på sina föräldrar. När de är ifatt kan du fortsätta transporten.
  • Sätt ut ungarna på den plats du valt ut och lämna dem ifred så att föräldrarna nu kan flyga ner till sina ungar och bekanta sig med platsen.
  • Är det många ungar som ska flyttas samtidigt från flera måsfamiljer så kommer föräldrarna att hitta sin unge/sina ungar även om de blandas.
Om Oss

Varför finns Vingslaget.nu?

Sverige bryter mot EU-rätten genom att inte säkra att fåglar skyddas under häckningsperioden. 

Trots att det i regel är jaktbrott att döda måsungar finns det fortfarande en del som tror att det är tillåtet att göra så- och många som inte är medvetna om att det krävs tungt vägande specifika skäl för att ens få flytta fågelungar.

Vingslaget finns för att stoppa det olagliga dödandet av måsungar. 

Vilda djur är maktlösa men tillsammans vi kan föra deras talan, se till att regelverket tillämpas korrekt och påverka för förändring av lagstiftningen.

Vad är Vingslaget.nu?

Vingslaget.nu är en del av Insamlingsstiftelsen Kattjouren. De medel som samlas in till Vingslagets verksamhet används till ändamålet som är:

  • Att hjälpa och skydda måsar och andra fåglar 
  • Arbete för att svensk lagstiftning och regler bättre ska tillgodose vilda fåglars intressen 
  • Använda rättssystemet för att skydda vilda fåglar
  • Driva opinion och inspirera människor att engagera sig för måsar och andra vilda fåglar

Vad gör Vingslaget.nu

Vi sprider kunskap om måsfåglar, om hur regelverket kring skyddsjakt ska tillämpas och hur vi människor på ett bättre sätt kan samexistera med vilda fåglar. Vi driver också rättsliga frågor och ärenden gentemot aktörer som bryter mot de regler som ska skydda fåglarna. 

Mer om oss